En dikt av morfar.

Jag tänkte lägga in en dikt min morfar har skrivit.
Bilden jag hittade får symbolisera morfar och dikten.
Min morfar var en riktigt mångsysslare och han skulle absolut kunnat ha gjort sådana här stolar.
Av någon anledning fastnar jag för just de här orden han hade inom sig.

"ÅTERBLICK

På en skranglig bänk vid en södervägg
sitter en gubbe i drömmar.
En sövande doft av blommande hägg
så vänligt mot gamlingen strömmar.

Med kisande ögon han skådar
hur lövskogens grönska slår ut.
Fager i hulten och bådar
att sommarn har kommit till slut.

Vid minnet av tider som svunnit
blir ljusa hans bistra drag.
Det är som därborta han funnit
något visst från en gången dag.

De var inte bara dystra och grå
de dagar med möda och slit.
Det var jublande glädje när barnen var små
som gav mening åt vardagens nit.

Med stöd utav käppen han segar sig upp
en viking som bränt sina skepp.
Han rätar försiktigt sin värkbrutna kropp
och makar en mullbänk vid läpp.

Han är bara en i den långa rad
som gett samhället styrka och märg.
Är inte att visa vid stolt parad
en gubbe förutan all färg.

Han gick aldrig främst med lyftat standar
och aldrig han kastade sten.
Sin valsedel troget till urnan han bar
en kugge i hjulet, blott en.

Nu går han och pysslar i trädgårdens sin
och väntar på uppbrottets dar.
Kanhända Sankt Petrus vinkar: Kom in!
Du har varit en hederlig karl!

Maj 1980"


Min mamma har gjort en sida till morfars minne och ni hittar fler dikter här:

http://listen.to/ernst_hall