Julen 2010

Nu är julen över. Jag funderar på varför vi säger att julen är över. Är det en lättnadens suck efter julstressen?

Vi har haft en skön julhelg. Mammas julbord är som vanligt något utöver det vanliga, alla borde få uppleva min mammas julbord. Det finns inte något som fattas, inte något. Till och med bruna bönor som min systers man inte kan vara utan saknas. I år fick jag den stora äran att få laga den nya rätten Broccoli med ostsås. Systers yngsta dotter gav mig tummen upp, det tar jag som ett lyckat tillagande.
Julklappar delades ut och Max var för första gången i sitt 4-åriga liv inte rädd för tomten. Tomten fick till och med flera kramar av honom.

Väglaget måste jag få klaga på, det är inte ett dugg roligt att köra på packad snö som dessutom såg ut som en gammal tvättbräda.

Inte en sådan här mumsig




Utan en sådan här




Juldagen firade vi hos Calles föräldrar. Massor med god mat och fina klappar. På julafton såg jag min systers fina svarta duk och tänkte genast att en sådan vill jag har, nu har jag det. Vi fick en av svärmor och svärfar. så glad jag blev.
En lugn och skön kväll.
Måste få berätta något.
När vi körde till Lessebo på julafton berättade Calle om sin pappas bravader vid en vak under hans millitärtjänst.
Jag bad Carl-Eric berätta om det.
Han var den enda som mitt i smällkalla vintern som inte kunde utäva en tjänsgörning ute, han var förkyld. Han fick istället den eminenta uppgiften att värma bastun och göra en vad till de snötrampande millitärkompisarna.
Bastun blev het, 120 grader. Vaken är kall. Ingen ville hoppa ner och Carl-Eric gick nära kanten och kaxade sig. Och vips så föll han i. Snabb som en iller var han uppe igen.
Somliga kommer ner på jorden efter sin kaxighet ;)