Ge våren en knuff.

Jag tycker voffsarna berättar exakt det jag känner nu. Någon borde ge våren en ordentlig knuff.

Knasen har rätt.

Haha, jag tycker denna var så otroligt rolig. Och samtidigt så tankeväckande.
Man måste styra sina tankar, annars styr tankarna oss. Lätt sagt, svårt att leva efter.

Min adhd.

Hade jag levt på den tiden, då för länge sedan när vi jagade vår mat hade jag troligen varit väldigt omtyckt just pga av hur Noradrenalinet (jaktadrenalinet) skulle påverka min jakt.
Nu lever vi i IT -samhället och det är helt andra förutsättningar för att överleva.

Många har frågat mig hur jag upplever hur det är för just mig att ha adhd, det är svårt att förklara. Det finns många sätt att beskriva hur min adhd påverkar mitt liv, det finns inte svar egentligen, bara reflektioner.

Jag skall försöka förklara en del av just min adhd, den delen som jag har lyckats att skilja ut som adhd.

Du vet, söka efter byte och noradrenalinet börjar sin resa genom kroppen.
Hitta bytet, nu ändras riktningen i blodet som rusar, jag fokuserar om.
Spänna pilbågen - nu rusar noradrenalinet som en brusande fors genom varenda liten blodådra i hela kroppen och jag befinner mig i ett rus.
Jag gör mig beredd på en attack - sikta på bytet, smyga, vara tyst, hjärtat slår av spänning, nu gäller det att vara beredd på bytets rusning, jag får inte vara oförsiktig. Smyger mig närmare och jag är nästan i extas men måste hålla mig lugn, så lugn, för att inte skrämma och gå miste om bytet. Noradrenalinet tvingas att bromsas upp och bara flöda en liten stund.
Och NU, i denna sekund blir det rätt tillfälle och jag spänner pilbågen till det yttersta, noradrenalinet rusar till likt en öppnad forsdämning - PANG pilen går iväg och träffar bytet, extasen är ett faktum när jag ser att pilen är direkt dödande, noradrenalinet når huvudet med våldsam kraft. Bytet faller och dör så småningom, hela kroppen och själen slappnar av, mitt uppdrag är slutfört och jag känner en stor tillfredställelse.

Men i dagens samhälle behövs det inga pilar för att fälla bytet, det räcker med ett ta sig till en affär. Där ligger allt jag behöver uppradat, det är bara att plocka till mig det jag behöver. Den enda jakten som bedrivs är att bli väldigt irriterad på alla som har som mål att vara precis framför mig hela tiden. För att inte tala om de som helt utan förvarning tvärstannar som om de vore ensamma i hela universum framför mig.

Jag återkommer till detta vid ett senare tillfälle,

Frågar ni mig om jag kommer att välja att ha adhd i mitt nästa liv också kommer jag att svara ja. Det finns så många fördelar att ha adhd i min kropp.

Tänk aldrig det går inte...

En gång, för länge länge sedan fanns det en sanning hos mänskligheten, den var stor och fullständigt livsavgörande.

Ni minns inte - det kan ni inte göra - om ni inte har haft möjligheten att få göra en sk regressions resa bakåt i tiden långt tillbaka innan fosterstadiet. En resa som vida överstiger de flesta människors rumstänkande.
SÅ länge sedan är det.

Vet ni att jorden var platt en gång?
Jo så var det, det finns massor av bevis för det.
Det står nedskrivet att läsa av människor som visste hur det var.
De som visste bäst.

Det var så otäckt för sjömännen, för de var tvungna att passa sig för kanten där havet slutade.
För det sades att – där borta i horisonten - där tog jordens yta slut och man ramlade ner i - ingenting.

Men så var det en människa som började tänka annorlunda.
Denne person fick för sig att jorden inte var platt.
Den var rund.

Snacka om att gå mot alla naturlagar.
Snacka om att ifrågasätta de som visste.

Dessutom hade denne person mage att ifrågasätta hela världen.

Tänk vilken drivkraft i sin tro han hade.

Hur många tror ni som sade till honom att han hade fel.
Han var kanske rent av galen.

Men vet ni.
Han gav inte upp sin tro.
Hans tro blev något som han visste med säkerhet.

Nu vet vi.
Han hade rätt.

Nu kan vi se tillbaka och blicka in i dåtiden och tänka: ”De visste ju inte bättre”.

Vet ni.
Det fanns även en tid där ingen ens kunde tänka sig att det skulle kunna gå att göra att hjärtbyte.

En stor drivkraft och en tro på sin tanke, var det som drev just den människan i sin övertygelse.

Hur många tror ni som sade: ”Javisst går det”?
Jag tror inte det var så många, till en början.

Men trots motstånd så fick denne person med sig andra, genom att använda sig av SIN drivkraft.

Nu vet vi.
Det gick.

En helt ny värld inom läkarvetenskapen öppnades.

Vem trodde en gång att man kunde ta två apparater med en tråd mellan som skulle korta ner avståndet mellan världarna.
Visst måste det ha varit galet tänkt, då – en gång för länge sedan.
Men någon stod på sig.
Någon ville.

Telefonen var född.

Tänk, i dag kan vi flyga utan att vara födda med vingar.

Förstår ni vad jag vill få fram.

Det går inte – finns inte.

Och ärligt, kan det vara så svårt egentligen att få fram att annat tänk.

När man ser tillbaka.

Tänkte bjuda på gatukonst.

Här kommer några bilder som är helt fantastiska.

 

 

 

 

Ny sedel.

 

Jag vill att det skall bli nya sedlar. Här är mitt förslag.

Under snön.

Dagens fundering, vad händer där under snön nu? Mår allt det där vackra som jag väntar på bra? Har maskarna skött sig? Är de fina snödropparna på väg upp? Har alla lökar klarat sig?

Jag längtar så mycket efter solens strålar.