torsdag 30 december 2010

I går fyllde mamma 60 år.




Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vi 4 syskon skulle överraska mamma med en middag i Växjö och en resepresent. Vi planerade i all hemlighet.
På morgonen ringer min systers man och säger att vi får ställa in middagen då en av min systers arbetskamrater valt döden framför livet.
Döden framför livet, vad konstigt det blev. Valde han döden framför livet? Den meningen måste jag fundera mer på.

Det där med självmord var något jag kom i kontakt med i unga år, min pappa, den enda pappan jag har haft och har valde den vägen som väldigt ung. Många varför har funnits hos mig. Ilska, sorg, förståelse, inte förståelse, känslan av mod, känslan av feghet. Ingen som väljer att inte leva längre lämnar någon oberörd. Så många frågor och så lite svar, eller snarare inga svar alls.

Men som min mamma sa i går, vill någon begå självmord, då lyckas de.
Behöver vi andra veta svaren på alla varför frågor?

1 kommentar:

  1. Tragiskt :( Så sorgligt och hemskt! Nä, självmord lämnar ingen oberörd, absolut inte.

    SvaraRadera