torsdag 17 februari 2011

Tänk aldrig det går inte...



En gång, för länge länge sedan fanns det en sanning hos mänskligheten, den var stor och fullständigt livsavgörande.

Ni minns inte - det kan ni inte göra - om ni inte har haft möjligheten att få göra en sk regressions resa bakåt i tiden långt tillbaka innan fosterstadiet. En resa som vida överstiger de flesta människors rumstänkande.
SÅ länge sedan är det.

Vet ni att jorden var platt en gång?
Jo så var det, det finns massor av bevis för det.
Det står nedskrivet att läsa av människor som visste hur det var.
De som visste bäst.

Det var så otäckt för sjömännen, för de var tvungna att passa sig för kanten där havet slutade.
För det sades att – där borta i horisonten - där tog jordens yta slut och man ramlade ner i - ingenting.

Men så var det en människa som började tänka annorlunda.
Denne person fick för sig att jorden inte var platt.
Den var rund.

Snacka om att gå mot alla naturlagar.
Snacka om att ifrågasätta de som visste.

Dessutom hade denne person mage att ifrågasätta hela världen.

Tänk vilken drivkraft i sin tro han hade.

Hur många tror ni som sade till honom att han hade fel.
Han var kanske rent av galen.

Men vet ni.
Han gav inte upp sin tro.
Hans tro blev något som han visste med säkerhet.

Nu vet vi.
Han hade rätt.

Nu kan vi se tillbaka och blicka in i dåtiden och tänka: ”De visste ju inte bättre”.

Vet ni.
Det fanns även en tid där ingen ens kunde tänka sig att det skulle kunna gå att göra att hjärtbyte.

En stor drivkraft och en tro på sin tanke, var det som drev just den människan i sin övertygelse.

Hur många tror ni som sade: ”Javisst går det”?
Jag tror inte det var så många, till en början.

Men trots motstånd så fick denne person med sig andra, genom att använda sig av SIN drivkraft.

Nu vet vi.
Det gick.

En helt ny värld inom läkarvetenskapen öppnades.

Vem trodde en gång att man kunde ta två apparater med en tråd mellan som skulle korta ner avståndet mellan världarna.
Visst måste det ha varit galet tänkt, då – en gång för länge sedan.
Men någon stod på sig.
Någon ville.

Telefonen var född.

Tänk, i dag kan vi flyga utan att vara födda med vingar.

Förstår ni vad jag vill få fram.

Det går inte – finns inte.

Och ärligt, kan det vara så svårt egentligen att få fram att annat tänk.

När man ser tillbaka.

2 kommentarer:

  1. Så förbaskat klokt, bra och sant!!

    SvaraRadera
  2. Ibland blir det härdsmälta och det bara måste ut, annars exploderar jag :)

    SvaraRadera